astrid

Där vi en gång gått – år 2011

Lite sent ute med att uppmärksamma det nya året såhär bloggmässigt, men känner att det måste göras lite. Utvärdera det gamla och titta tillbaka.

2011 alltså. Jag började läsa på inträdesprovet i januari och fortsatte med det till nån gång i maj. Däremellan åkte jag till Belgien med VNF-klassen, tog mig igenom lite  dåligt påskfirande och fyllde 20. Jag blev aktieägare. I slutet av maj flyttade jag från min lägenhet i Karis tillbaka till Ekenäs och bodde under sommaren i pappas lägenhet inne i centrum. Jobbade på kyrkan för femte året i rad.

Så fick jag antagningbrevet, väldigt lifechanging moment. Jag skulle äntligen få börja studera juridik. Jag fick en lägenhet i Åbos slumkvarter, sket i den när jag åkte dit och hittade en annan, alldeles perfekt liten 22-kvadratare. Tecknade kontrakt och flyttade in en söndag i augusti, för sen skulle introduktionsveckan kicka igång. Jag började få nya bekanta som snart skulle bli vänner, var med om gulisintagningen och började efter ett tag husera på ÅAB med sysselsättning tentläsning. Jag konstaterade att jag hade hittat alldeles rätt i mitt val av studier och har producerat femmor i alla tre kurser jag gått.

Jag har stundom mått dåligt och studom mått bra. Jag har pysslat och fyndat så bra på julrean. Jag har läst dagstidningen så noggrannt som aldrig förr, plöjt en hög litteratur som sig bör och gått på bokmässa både i Åbo och Helsingfors. Jag har varit på utställningen Vardagens hjältar på Ateneum och utforskat Sveaborg med pappa. Gröt har varit min standardfrukost och på sommaren åt jag en glass nästan varje dag istället för mat, mycket godare kunde jag konstatera.

Mest pengar har jag lagt på hyra. Mat kommer kanske tvåa, och till kläder och tågbiljetter har det gått en hel del. Böcker samlar jag på och min bokhylla är redan överfull, men jag har fortsatt införskaffa dem i hopp om att nån gång förverkliga ett hemmabibliotek.

En liten resumé av mitt 2011 var det, nu ska vi se vad det blir av 2012.

/Astrid

Suger på sista biten av julen

Det var den julen det. Helt okej. Jag var ganska trött, så inte full pott, men julen hänger inte på en dag, julen är ju en karamell man får suga på hela december. Avslutas med mellandagsrean, bra så.

Mer senare. Är sjukt upptagen med att se på sjukt bra tv-serier och läsa sjukt bra böcker nu.

/Astrid

-

Alldeles för jobbig dag idag. Alldeles för mycket ångest. Vet ni vad jag önskar allra mest i julklapp? Att bara få må bra. Att acceptera mig själv. Att sluta överväga om jag orkar ett steg till, utan bara orka och vara nöjd och glad.

Nu har jag gjort det förbjudna. Klagat.

/Astrid

Between Two Fires

Min blogg innehåller mest julpyssel och tentaplugg känns det som. Men hejhopp, nu kommer något vettigt. Såg en så otroligt sorglig film ikväll, visst hade den sina avigsidor, men temat och skådespelarna var full pott. Flyktingpolitik, rädsla, ångest. I två timmar och tio minuter höll den på och jag tog inte ens toapaus.

Och så den där tanken som gnagde i huvudet på mig hela tiden. Hur kan man inte inse att alla vi som är människor är just människor? Att onda ting smärtar oavsett om man kommer från Finland, Irak eller Kosovo? Det är så PK att skriva det, men det är så sjukt sant att jag måste.

Nu ska jag gå. På toa.

/Astrid

Flyt för stunden

Tenten gick super, jag är ledig, jullov, jullov, jullov! Jag sitter uppe och julpysslar klockan ett på natten bara för att jag kan, bara för att jag inte har något jag måste plugga på imorgon bitti. Ojoj vad det produceras här vet ni. Sådant som inte blir av sedan när det är bråda dagar strax före jul. Etiketter till alla klappar, dekorationer som ska fästas på paket.. Stockmannkatalogen visade sig vara mycket användbar, oj, vad jag har tagit vara på de där glansiga julfina sidorna.

Kreativiteten på topp!

/Astrid

Babbel om jul och sånt

Idag fick jag årets första julkort på posten, avsändaren var min morbror. Snacka om att jag blev glad, satt och log för mig själv en god stund, speciellt eftersom jag själv har ägnat timtal åt att laga julkort, skriva hälsningar, adressera och posta en hel bunt.

Tog mig tiden att inhandla lite julklappar idag också, så nu är jag lite närmare målet. Två och en halv julklapp kvar att köpa, sen ska det ännu bakas en smula och syltas litegrann för att alla jag vill ge något åt ska få något under granen. Det är så roligt att klura ut gåvor till sina nära och kära, och jag önskar att jag hade så mycket mera pengar att lägga ut. Det första jag skulle köpa då var nog en hel outfit åt mamma med fina smycken till.

Blablabla blir det bara nu, jag är så vimsig i huvudet av allt plugg inför morgondagens tent. Nu ska jag lägga mig och läsa en stund, sedan somna och hoppas på att jag inte får blackout imorgon.

Ta i trä.

/Astrid

Det där lussandet

Idag, den 13 december, firas luciadagen. Själv gick jag med en vän till Åbo domkyrka för att se Åbo stads lucia krönas, lyssna på en gnutta julmusik och komma i julstämning. Fint var det.

Men jag minns när jag gick i tvåan och min klass skulle lussa för skolan. Alla flickor ville vara lucia och rättvist nog drogs det lott. Alternativ två var att vara tärna, vilket också lockade. Man fick åtminstone klä sig i lite glitter, en vit långklänning och skrida fram i maklig takt nynnandes luciasången. Jag älskade lucia och hoppades på att åtminstone få vara tärna för dagen. Dock skulle tre flickor vara tomtenissar, allas mardröm, och läraren drog inte ens lott utan valde godtyckligt ut tre åttaåringar. Jag var en av dem och är nog fortfarande lite bitter över det innerst inne. Långsint, ehum.

Nåja, men ärligt talat tycker jag det finaste är när alla som vill får bära luciakrona i dagisets lussetåg. Alla får vara sin egen lilla världs huvudperson. Det är så viktigt i många små barnahjärtan.

/Astrid

Jojo, det knallar och går

Franskatenten över, folkrätt på fredag. Mycket att plugga, mycket intressant, mycket stressande. Det tar inte slut där heller, i slutet på januari blir det tent i statsrätt som enligt djungeltelegrafen ska vara skitsvår att komma igenom, så jag har jullovsplaner kan jag konstatera. Ska jobba lite också, fira jul, läsa naggande bra skönlitteratur och växa fast framför riktigt bra tv-serier.

Annars så knallar det och går. Något jag brukar säga när jag inte vill ljuga, men inte heller säga som det är. Himla praktiskt för man vet ju inte alls vad det betyder.

/Astrid

Man ser kanske inte världen genom att slappa, men man blir åtminstone utvilad

Jag har inte rest särskilt mycket. Till Sverige, Holland, Belgien och Italien. När jag tänker på mina framtida resmål ser jag framför mig Paris, London, Venedig, New York och på senare tid någon rysk storstad. Typiska turistmål, men sådana som ändå är en del av historien, sådana som bjuder på de där storheterna man bara fått beundra på avstånd.

Därmed inte sagt att det är något fel på att steka sig på Gran Canaria en vecka. Tvärtom, det skulle nog vara fantastiskt skönt att frossa i bekvämligheter sju dagar i sträck. Egentligen hatar jag allt snobberi som ser ner på allt Svensson och mellanmjölk, för det kan vara riktigt bra, så länge man själv njuter av det. Att åka till Kanarieöarna med syfte att se världen är nog genomkorkat, för man kommer förmodligen mest i kontakt rödbrända nordbor och turistslipade försäljare, men att åka till Kanarieöarna för att vila upp sig, det tjänar ju sitt syfte alldeles utmärkt.

In my humble opinion.

/Astrid

Om julstämning som rullar ihop sig under rocken på en och gör hela världen varm och mysig

Idag har mams, paps och bror varit och hälsat på här i Åbo. Vi började med att ta en titt på julmarknaden. Jag älskar julmarknader med alla vackra hantverk, alla mysiga försäljare och bäst av allt julstämningen som rullar ihop sig under rocken på en och gör hela världen varm och mysig.

Senare gick jag och mamma i butiker, jag fick välja en julklappströja, och så hittade jag ett par utsvängda byxor i riktig 60-talsmodell till morgondagens julfest. Söndagar är rätt bra som shoppingdag, när folkmassan är glesare än vanligt.

Det enda som körde ihop sig var när vi skulle äta. Jag var en jobbig bitch som vanligt, men måste ju ge de andra en eloge för att de inte började spotta och fräsa eller mucka gräl med mig. Efter hela matsituationen gick det bra igen och jag sa nästan förlåt åt mamsen.

Älskade familj, jag tycker som mycket om er. Fastän ni är lite konstiga, fastän vi alla är så olika, fastän det blir kantigt och taggigt och jobbigt ibland.

/Astrid